Vi har sedan länge sagt till lillebror att han är en riktig sötplutt. Han är verkligt söt. Som en liten ängel, med halvlångt ljusblont hår. Men där slutar likheterna med en ängel... Som maken skämtsamt sa en gång: "Du vet, om djävulen skulle födas som människa, skulle han födas som en blond liten änglalik pojke..." Skämt åsido, han är busig, rejält busig och det vet han naturligtvis om och är totalt nöjd med.
Och han är bestämd. Har han bestämt sig för något, så är det bara så! Inga argument biter. "Näe, pappa fyller 18 år. DU fyllde 36 år!" sa han bestämt i förra veckan när maken fyllde 36. Och: "Näe, du GILLAR INTE jordgubbar. Du gillar kaffe!", sa han när jag förklarade för honom att jag gillar både och.
Så totala summan av detta, är att han fått för sig att han heter Bus-"V" (=hans namn, som börjar på V) Sötplutt! Det spelar ingen roll hur många gånger jag sagt hans riktiga namn. "Näe, jag heter Bus-V Sötplutt!" säger han argt och blänger på oss. Och vi håller med honom, efteråt, för egentligen är det rätt sött. Jag ser fram emot att få kalla honom det, när han blivit en trotsig tonåring....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar