fredag 7 oktober 2011

Peruk för 2-åringar?

Maken och jag föddes båda nästan helt utan hår, precis som alla våra barn. Vi har aldrig trott att vara barn skulle haft särskilt mycket hår från början. Det vore liksom naivt... Folk har ju inte vetat detta, och när någon kommenterat att något av vårt barn haft lite hår, har vi sagt att det ju löste sig för oss föräldrar, så det löser sig säkert även för barnet i fråga.

Avsaknaden av hår var inte något problem för sönerna, när de var mindre. De reflekterade nog inte ens över det. Båda två har numera halvlånga kalufser och trivs med det. För lillasyster, som ännu inte hunnit få varken tjockt eller långt hår, är det däremot ett problem. Alla de andra töserna i hennes dagisgrupp har långt och/eller tjockt hår och bär ofta tofsar. Lillasyster vill ofta att vi sätter upp tofsar på henne, fastän det knappt går.

Och hon brukar snegla på mina två flätor (som jag har eftersom det är den mest praktiska frisyren när man har långt hår och tre barn som alla drar i det). Ibland vill hon slita av dem, och pekar på sitt hår precis som att hon menar: "Jag vill att du klistrar dit dina flätor på mitt huvud!" Maken skojade att vi skulle klistra en peruk på hennes huvud när hon sov.

Det är ju inte lätt att vara två år och ha skönhetsidéal för vuxna. Jag minns hur det var när vi tittade på Askungen. Hon tittade ner på sin knubbiga barnkropp och pekade missnöjt på sina små barn-bröst och sin trinda mage. Vi frågade vad felet var, och sen pekade hon på Askungen i filmen och därefter på mig, som: "Jag vill se ut som askungen och mamma." Huh, vad gör man åt det, med en liten 2-åring som inte pratar? Leka vuxen med peruk och två bollar innanför tröjan som bröst? Kanske kul och oskyldigt, men tragiskt att hon har detta ideal. Små knubbiga tunnhåriga barn, som är så fina precis sådana de är!