Ibland är det värre än vanligt att ha fel. T ex när man precis satt sig i lugn och ro vid datorn för en "mikro-paus" och maken säger: "Jag vet inte om jag satte på lillasyster en blöja. Kan du kolla?" Jag svarade något surt i stil med att det känns som att han gör så med flit varje gång jag satt mig ner, och att det nog kunde vänta en minut. Det kunde det inte...
När jag satt vid datorn, kom hon fram till mig och höll "något" i handen som hon stolt visade upp. Hon tycker om chokladbollar och brukar vilja gå runt med dem (suck) och det såg likadant ut, förutom att det inte var någon chokladboll....
Jag bar blixtsnabbt in henne på toaletten, slängde ner "skatten", spolade, tvättade hennes hand, torkade henne och golvet, i en väldig fart. Det gick nog alldeles för fort för henne, för hon blev skrikarg på mig. Hon stod inne vid toaletten och gallskrek och sträckte ner sin hand mot toaletten, för att uttrycka sitt missnöje med det jag precis gjort.
Från hennes perspektiv: Hon lyckas med att bajsa, vilket hon brukar få beröm för. Eftersom det hamnade på parketten plockar hon upp det SJÄLV, går och visar mig stolt med vad hon totalt lyckats med. Sen tar jag över och totalt kränker henne, både fysiskt och mentalt. Puh, det är inte lätt att vara mamma!
Igår hade hon lärt sig. Satt på toa själv. Efteråt pekade hon ner i toaletten, sen på sin hand, skakade på huvudet och sa "Näää". Därefter tog hon en liiiiten, liiiiten bit papper nickade och pekade ner i toaletten igen, som att hon ville att jag skulle ta upp en bajskorv åt henne så hon skulle kunna hålla den i handen, med sitt lilla papper som kladdskydd.
SvaraRadera