Fucking poop test

Maken petade öronen på barnen och sa: "Vi borde nog kolla lillasysters hörsel." "Ja, och Ms mage." svarade jag. Det var inte så smart sagt. Givetvis blev M orolig och började skrika och fråga mig vad jag menade. Då sa maken: "We will take a poop test without him fucking knowing it!" Då kom det alldeles klockrent från M: "Vad betyder 'poop test fucking'?". Så nu gäller alltså "Everything you say will be repeated, at the least appropriate time." även för det vi säger på engelska....

Hur det slutade? Jo, vi förklarade för M att vi hade sagt att han nog mår bra i magen. Och så skrattade vi lite när han inte såg.

Puss-mamman

Maken brukar säga att han inte vet någon annan mamma som pussar så mycket på sina barn som jag. Ja, det är väl bara att erkänna, att jag inte heller vet det. Och för mig är det helt obegripligt. Det är den bästa känslan i världen, att vara barnen nära. Att sticka in näsan och lukta på deras hår. Att smeka dem på kinderna. Att hålla om dem. Och därefter pussa på dem så mycket som jag vågar för stunden. Alla dessa sinnesintryck tillsammans blir så starka inom mig, och dröjer sig kvar ett tag efteråt. För mig är det som värsta knarket. Och när jag tänker på att riktigt knark håller människor borta från sina barn, förstår jag hur lite jag vet om att vara riktigt beroende av något. Under några sekunder inser jag att det är verkligt nattsvart för dessa stackars människor.


När någon säger till mig att jag pussar för mycket på mina barn, brukar jag påpeka att barnen alltid säger ifrån. De drar sig tillbaka, ryggar undan eller säger till. Eller gör som lillasyster: Tar tillbaka pussarna med handen. En kväll bad lillebror mig att pussa honom. Han sträckte fram sitt lilla ansikte och jag passade på att smacka en sådär 7-8 pussar på honom i snabb takt. "Nu blev det lite för mycket pussar." konstaterade han torrt och puttade undan mig. Så lillgammalt och så sött!


Ja, så jag tänker fortsätta pussa på dem så mycket jag och de vill. Kanske att jag ska bli lite bättre på att tolka deras signaler förstås.... Svårt. De är ju så söta och växer så fort. Den dagen när jag inte får alls, kommer nog snabbare än jag vill inse.

Vi tar, slänger iväg och tar tillbaka saker

I den här familjen har vi stor vana av att ta och slänga iväg alla möjliga saker och ta tillbaka dem igen. Det går förstås bara om de inte flyger iväg för långt.


Saker vi brukar slänga iväg och ta tillbaka:
* Lillebrors arga. Jag brukar hävda att det flyger jättelångt bort, men lillebror tar ändå oftast tillbaka det. Så jag får slänga iväg det några gånger till, tills det inte kommer tillbaka mera.
* Mitt arga, det brukar flyga iväg lång bort till granngatan, så jag inte kan ta tillbaka det. Det är lika ofta jag som lillebror som slänger iväg det.
* Lillebrors bus, som han dock tar tillbaka direkt igen. Men efteråt sitter han ofta stilla så det ska vara kvar hos honom.
* Lillasyster tar tillbaka pussar, som hon inte gett sitt medtycke till.

Saker jag brukar ta och ge tillbaka till dem:
* Lillebrors ligga still och nanna. När jag tagit det, tar han direkt tillbaka det och lägger sig stilla i sängen, så jag inte kan ta det igen.
* Lillebrors och lillasysters kissa på pottan. De tar alltid tillbaka det.

Manipulativt, javisst! Men det funkar nästan varje gång, oftast utan särskilt mycket bråk. Och funkar det inte, så är plan B att försöka pussa bort det oönskade beteendet.

Vad som händer när man bråkar om ett pärlhalsband

Det här måste vara en klassiker i alla familjer med fler än ett barn: Vad som händer när två barn bråkar om ett pärlhalsband, och båda drar i det åt var sitt håll. Lillebror vann, med kommentaren: "Det är mitt halsband." Ja, det var det kanske, numera trasigt och till hälften utspritt i gräsmattan.... Om de lärde sig nåt? Det vet i katten.

Den perfekta föräldrastopparen

Om du var två år, och ville att dina föräldrar skulle stanna där de var, vad hade du gjort då? Jo, svaret är lika enkelt som genialt: Du hade ställt dig på deras fötter! Mycket effektivt! Och man kan använda det här knepet hur många gånger som helst på en dag. Det spelar ingen roll att föräldrarna blir irriterade. De är ju fast. (Tills de tröttnar, lyfter upp dig, pussar dig och bär iväg dig till ett annat ställe i huset.)

Ett effektivt föräldragrepp

Någon har lärt sig ett effektivt sätt att få en förälder dit man vill. Man smyger upp på dem och tar ett fast och hårt tag i ett av deras fingrar och börjar dra iväg det. Det är effektivast om man tar lillfingret. Då har föräldrarna ingen chans att göra något annat än att följa med, fastän man bara är 2 år. Och går man iväg snabbt, så klarar de inte få loss fingret ur greppet tillräckligt snabbt. Perfekt om man inte kan prata och har föräldrar som är alltför upptagna med matlagning, tvätt, syskon osv!

Ja, ni kan testa det där hemma själva på varandra, så förstår ni. Själv funderar jag just nu på om jag kan ha fått en spricka i mitt lillfinger. Hoppas det går över tills imorgon eller om några dagar, för jag ser inte fram emot att förklara saken för en läkare.... Men andra sidan, eftersom hon fortsätter med detta beteende, lär inte mitt finger bli bättre.

Godnatt-örfil

Lillasyster är en väldigt go och rar tjej, men kan också vara rätt sur av sig. Som igår kväll när maken skulle natta henne. "Nej!" sa hon surt när maken sa att det var dags att nana. När han burit in henne i sängen, satte hon sig upp. "Varför sitter du upp? För att ge pappa en godnattpuss?" sa maken och sträckte fram sitt ansikte mot henne. *Smack*, så fick han en rejäl örfil istället. Efteråt såg hon helt oberörd ut. Rörde inte en min. Maken höll masken, men förklarade att det där inte var så skönt för honom, vilket givetvis var hennes avsikt. Vi föräldrar fick ett gott skratt efteråt istället, när han berättade för mig. Vilken surkart!

Blöjklisterremsor överallt

Är det bara mina barn som har blivit grymt irriterade på klisterremsan bak på byxblöjorna, när de blivit äldre och upptäckt den? Ni vet den där remsan man ska försegla byxblöjorna med, om man slitit av dem i sidorna. Lillasyster vill ha bort den direkt när hon upptäcker den och brukar kämpa med den eller skrika på hjälp. Jag tror faktiskt att hon lyckas ibland själv, för numera hittar vi sådana klisterremsor på alla möjliga konstiga ställen i huset, på golvet, i leksakslådorna osv. Och M hittar dem, och börjar vifta med dem....

Harkrank-skelett

M har sedan länge varit maniskt rädd för alla typer av skelett. Och nu i sommar har han blivit rädd för harkrankar. Vad är då nåt av det läskigaste M kan tänka sig? "Hur ser ett harkrank-skelett ut?" undrade han ikväll. Tur att svaret är så enkelt och oläskigt!

Badsälarna

Vi har fyra badsälar i hårdplast med tillhörande livbojar. De har varit väldigt populära i det här huset. Om sälarna sitter i sina livbojar och man duttar till dem på huvudet spelar de var sin ton. Sitter de inte i livbojarna sjunker de. Två av dem tittar och två av dem blundar. Det senare har lillasyster tagit fasta på. De två som blundar får nämligen inte stanna i vattnet. Dem tar hon alltid ur badet eller vattenleken (i trädgården) och går och bäddar ner dem i Ms säng (som är på samma våning som badet till skillnad från hennes egen säng). Så rätt ofta ligger det två blöta sälar i Ms säng.