En hundskit i en servett

Maken till barnen: "Vad vill ni ha till kvällsmat?"

Inget svar.

Maken: "Vem vill ha en korv med bröd?"

Inget svar.

Maken: "Vem vill ha pappas hemmagjorda yoggi?"

Inget svar.

Jag: "Vem vill ha russinmüsli?"

Inget svar.

Maken, nu rätt trött på att inte få något svar: "Vem vill ha en hundskit i en servett?"

Då vaknar helt plötsligt lillasyster till, och sträcker upp handen samtidigt som hon utbrister: "Ja!"

Maken, något förvånad: "Vill du han en hundskit i en servett?"

Lillasyster, skuttar fram, strålar med hela ansiktet, nickar och säger: "Ja!"

Maken: "Säkert? Vill du ha en hundskit i en servett?"

Lillasyster insisterar och är fortfarande lika glad, så maken fortsätter: "Att äta till kvällsmat?"

Då förändras hennes ansiktsuttryck. Den glada minen byts mot en sur, ungefär som att hon tänkte: "Va, ska jag ÄTA den? Får jag inte leka med den?" Eller så visste hon bara inte vad ordet "skit" betyder. Jag brukar säga hundbajs, när vi är ute och går.