Det var mycket märkligt att lillasysters trumhinna sprack idag, trots att hon varit sitt vanliga jag i ca 2 veckor. Ingen smärta någonstans, när man frågar henne. Och ingen feber. För 2,5 veckor sedan hade hon däremot öroninflammation. Jag som själv spräckt båda trumhinnorna fattade dock vad det var, när jag såg det blodiga var-gucket. Bara att åka in till jourläkarcentralen.
När vi stod i hallen och skulle åka, lillasyster och jag, blev lillebror avundsjuk och ville följa med.
"Ja haj ont i min fot", försökte han.
"De tittar inte på onda fötter ikväll. Vi får gå till doktorn med den imorgon. Men den läker säkert innan dess." svarade jag honom.
Då la han sig ner på golvet rullade runt och skrek: "AJAJAJAJAJ ja haj ont i mitt öja, ja haj ont i mitt öja.", ett antal gånger....
Tur man kan se de komiska i vardagen. Det barn som åtminstone borde ha lite ont, står i hallen och ser glad ut, och det barn som är kärnfriskt ligger på golvet, och skriker och fejkar för att få åka med till doktorn. Sicka barn jag har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar